Vet inte om jag ska säga att Pim är modig eller lite dumdristig. Kanske sugen på nom nom... I vilket fall som helst satte hons sig på min hand i säkert en hel sekund när Piko satt där och mumsade i sig hirs. Hon har varit här i ungefär 3 dagar och hon satte sig redan på min hand! Tänk om hon kommer fortsätta göra framsteg i denna farten! Men när hon hade hoppat av igen vågade hons sig inte riktigt upp igen. Hon nafsade lite i mina fingrar, så hon verkar inte rädd, men hon hoppade inte upp. Kanske nästa gång. :)
Efter en inte så trevlig natt märkte vi att vi inte hade bokat någon frukost på vandrarhemmet. Vid det laget var vi rätt trötta på stället och trötta generellt så vi åkte på jakt efter någon mat och hittade till slut Café Haiti nere i hamnen som serverade god men dyr frukost. Eftersom vi gick upp så tidigt var vi färdigätna redan vid nio och då började vi köra norrut mot ett vattenfall som heter Glymur. Det blev några stopp på vägen dit, bland annat två andra vattenfallen, men det tog ändå bara runt en timme att köra. Vi var beredda på att vandringen upp till vattenfallet skulle vara jobbig och tung, men redan när vi vandrat en bit och nått ner till floden såg vi att det skulle bli svårt för oss att nå fram. Stigen fortsatte nämligen på andra sidan vattnet och enda sättet över var att kvala upp byxorna och balansera över stenar och sedan en stock med enbart en vajer som hjälp. Vi kände oss inte tillräckligt äventyrliga så vi valde att vända tillbaks igen. Vi gjorde ett tappert försök...
Kommentarer
Skicka en kommentar