Den här dagen började inte så bra för mig och Johan. Vi väcktes halv fyra i natt av att fåglarna hade panik i buren och flög sig sönder och samman. Snabbt som blixten var jag ute och tände lampan (trots att de har nattbelysning från hallen). Det verkade som om någon av dem trillat av pinnen och skrämt upp de andra, så när jag kom ut såg det inte bra ut... Pim satt livrädd på en pinne, men Piko satt med ena vingen ute ur buren genom gallret och alla fjädrar låg fel. Så klart var jag livrädd för att någon av dem hade skadats för Piko hängde rätt rejält med vingen.
Med andra ord var det svårt att somna om... Låg och tänkte på hur vi skulle få in dem i transportburen för att kunna ta dem till veterinären och skrämde upp mig själv rejält. Som tur var såg de ut som vanligt när vi vaknade i morse. Inga vingar hängde, inga sår som syntes och humöret var på topp. Så troligtvis var de bara otroligt rädda i natt vilket gjorde mig lika rädd.
Dagen i skolan var inge vidare heller. Vi har suttit och lyssnat på redovisningar från klockan tio i morse till nästan halv sex på kvällen. Egentligen borde det inte ta sex timmar för 20 personer att redovisa material som ryms på en A4:a, men mycket av tiden gick åt till "diskussion". Med citationstecknen menar jag egentligen att diskussionen var mellan min lärare och henne själv. Tror att om hon hade kunnat vara tyst så hade klassen kommit på minst lika bra saker att säga (därav inläggets titel).
Tyvärr känner jag att jag blev lite respektlös mot de som redovisade i slutet eftersom det till och med drog ut på tiden. Men jag känner att det inte är helt mitt fel att jag är trött efter så mycket lyssnande och bara 10 minuters paus på fyra timmar.
Skönt att det är över nu!
Med andra ord var det svårt att somna om... Låg och tänkte på hur vi skulle få in dem i transportburen för att kunna ta dem till veterinären och skrämde upp mig själv rejält. Som tur var såg de ut som vanligt när vi vaknade i morse. Inga vingar hängde, inga sår som syntes och humöret var på topp. Så troligtvis var de bara otroligt rädda i natt vilket gjorde mig lika rädd.
Dagen i skolan var inge vidare heller. Vi har suttit och lyssnat på redovisningar från klockan tio i morse till nästan halv sex på kvällen. Egentligen borde det inte ta sex timmar för 20 personer att redovisa material som ryms på en A4:a, men mycket av tiden gick åt till "diskussion". Med citationstecknen menar jag egentligen att diskussionen var mellan min lärare och henne själv. Tror att om hon hade kunnat vara tyst så hade klassen kommit på minst lika bra saker att säga (därav inläggets titel).
Tyvärr känner jag att jag blev lite respektlös mot de som redovisade i slutet eftersom det till och med drog ut på tiden. Men jag känner att det inte är helt mitt fel att jag är trött efter så mycket lyssnande och bara 10 minuters paus på fyra timmar.
Skönt att det är över nu!
Kommentarer
Skicka en kommentar