Fortsätt till huvudinnehåll

Kol

I en av mina kurser, estetiken, ska vi lära oss hur man ritar. Det är väldigt viktigt att vi ritar ofta och mycket, hellre än att vi ritar bra. Därför får vi uppgifter varje vecka så att vi får lite träning i att börja rita. Det lustiga är dock att vi ska redovisa de här uppgifterna för klassen och då samtidigt få kritik för vad vi har gjort. För min del får det lite motsatt effekt: rita mycket och visa upp mina alster. Jag vill ju inte gärna visa upp något haffsigt och fult. Så därför lägger jag ner alldeles för mycket tid på mina bilder.

Uppgiften jag sitter och arbetar på just nu (som jag redan har arbetat på i två dagar) går ut på att rita av ett rum i huset/lägenheten tre gånger. Den första ska vara en avbild och de andra två ska förstärka känslan av obehag respektive behag. Tyvärr har vi fått order om att bara använda tusch och kol (för det förstärker ju den kreativa ådran att tvingas till något). Tusch tycker jag är trevligt att arbeta med, det gör som man vill, men kol är riktigt hemskt! Speciellt i den här typen av bilder.

Jag förstår att man använder kol när man ritar till exempel kroki. Stora, snabba bilder där det handlar om skuggor, inte om detaljer. Men när man ritar rum så handlar det om så mycket mer än bara skuggor. Perspektiv, detaljer, vinklar osv.

När jag då tvingas använda kol för att rita yttepyttedetaljer blir jag ju inte jättelycklig kan vi ju säga. Jag får inte fram lika måna nyanser som om jag använt blyerts, jag har inte heller samma precision och känslan i bilden försvinner av allt kolkladd.

Blir så besviken när jag lägger ner så mycket tid och så blir det så dåligt! Så imorgon när jag ska rita bilden som ska visa ett behagligt rum så tänker jag göra uppror och använda färgpennor! Hur ska det kunna vara behagligt när allt bara är ett stort kladd? Våg vägra kol!

Okej, det här var ett väldigt långt inlägg om något så banalt som kol. Men nu har du läst det och nu slipper du förhoppningsvis läsa det igen. ;)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Läsåret 2019

Läsåret 2019 har varit riktigt bra! I februari startade jag och mina tjejkompisar en bokklubb som vi har lyckats hålla igång under året så läsningen har varit mycket varierad och jag har läst många böcker som jag aldrig skulle ha valt själv - vilket har varit både bra och dåligt! Mest bra eftersom mitt mål med bokklubben var att vidga mina vyer, men en del böcker har verkligen inte passat mig. Jag har även hållit igång mina Bujo-uppdateringar där jag har skrivit ner hur många sidor jag har läst per dag, vilka böcker jag har läst och när och jag har även gett dem betyget 1-5. Så nedan följer en lite mer detaljerad lista än tidigare över årets läsning. (B) står för bokklubbsbok.  Kraften av Siri Pettersen 5/5  Min fantastiska väninna av Elena Ferrante 3/5 Hennes nya man av Elena Ferrante 4/5 Allt för min syster av Jodi Picoult (B) 5/5 Den som stannar, den som går av Elena Ferrante 4/5 Det förlorade barnet av Elena Ferrante 4/5 Still Me av Jojo Moyes 4/5 The Orphan M...

Österrike dag 3

Träningsvärken från gårdagens vandring var inte nådig när vi vaknade upp i Maishofen på tisdagen. Men det räckte med en blick på de andra paren vid frukosten för att veta att vi inte var de enda som led! Man började ju fråga sig vad tusan vi hade gett oss in på! Kläderna hade torkat efter gårdagens regn, men skorna var allt annat än torra! Men det var inte mycket att göra åt det, bara packa ihop allt och klä på sig och bege sig ut så fort frukosten var nere. Dagens mål var Maria Alm och vi hade valet att gå upp Schwalbendwand (2011 m) eller att hålla sig längre ner i dalarna på två alternativa vägar. Jag var sjukt lockad av att ta någon av de lättare rutterna för jag hade riktigt ont i knän och höfter, men lyckades på något sätt övertalas om att den längre rutten var ett bättre val... Första delen av vandringen var längs med grusvägar (supply roads) som slingrade sig uppför berget med ett otal hårnålskurvor. På vägen blev vi omkörda av en gammal dam i en skruttig Opel som hostade s...

Lilla snutt

Det har varit en lång dag idag. Har suttit och jobbat hela för-och eftermiddagen med diverse projekt och mellan 17 och 22 ungefär var jag på studentkväll på Axis. Det bjöds på mat, rundvandring, tårta, mingel och tävling. Det verkar vara ett väldigt kul företag att jobba på och alla känns öppna och intresserade av att dela med sig av sin kunskap. Jag och Rasmus har ju sökt exjobb där så vi får hålla tummarna och ligga på lite, så kanske vi får turen att få något. :) Jag råkade även vinna en övervakningskamera på deras tipsrunda. Det var verkligen inte meningen eftersom jag chansade hej vilt (milt uttryckt). Dessutom hade jag ren och skär tur eftersom jag klarade utslagsfrågan om hur många pixlar en av deras kameror har. Killen jag tävlade mot gav ett rimligt svar, jag drog bara något ur luften (som dessutom var helt orimligt) och ändå var jag närmre. Med andra ord var det inte alls rättvist att jag vann, men så klart lite kul för mig... En mindre kul grej är att Piko satt och spydde ...