Fortsätt till huvudinnehåll

Österrike dag 7

Sista vandringsdagen på resan och det var vi båda väldigt lättade över!

Det regnade när vi började gå och det fortsatte under nästan hela dagen. Vi var mycket tacksamma över våra ponchos!

Dagens vandring började på en supply raod parallellt med en större väg. Vi fick gena igenom ett vägarbete så det var tur att ingen jobbade där då det var en lördag! Snart började vägen ringla sig uppåt. Vi hoppades att vi kunde följa den större delen av dagen men när vi råkade gå in på en gård fick vi vänliga instruktioner om att vända tillbaka och följa en stig uppåt kullarna istället. Så klart var man inne och gick hos korna även denna dag. Precis innan vi kom till Jufen som var ett av dagens delmål kom vi till en hage med en stor tjur som stod och stirrade på oss mitt på stigen. Vi kände oss inte så modiga så vi hittade en alternativ stig en bra bit ifrån honom.

Jufenalm var ett stort hotellkomplex med restaurang, bubbelpool, sauna och stora inhägnader med djur. Vi tittade längtande bort mot bubbelpoolen men blev inte långvariga.

I guideboken stod det att vi kunde ta en besvärlig skogsstig som inledningsvis var brant (nej tack!) eller ta en supply raod ner mot Maria Alm. Oavsett skulle vi passera Natrunhütte där man kunde välja att ta liften ner till Maria Alm. Vi valde så klart supply roaded, men efter en stunds vandring neråt såg vi liften ovanför oss och förstod att vi hade tagit fel väg någonstans. Men vi orkade inte vända så vi fortsatte promenaden ner till Maria Alm. Väl nere hittade vi så klart liften och eftersom vi hade fått nya Hochkönig-kort igår på hotellet så kunde vi ta liften gratis både upp och ner och det kände vi att vi kunde göra eftersom det inte var så långt kvar till vårt slutgiltiga mål.

Liften var av kabin-typ så det var en skön åktur i skydd från regnet. När vi hoppade av såg vi en man som hade en liten fågelunge på armen. Det var en "kuckuck" som tydligen betydde gök. Den hade flugit in i lifthallarna och kunde inte komma ut därifrån. Den verkade medtagen med efter en stunds vila på armen flög den iväg och satte sig i ett träd.

Vi gick en sväng på toppen av kullen och tittade in i restaurangen. Lite dyrt tyckte vi med 7 euro för en korv med bröd så vi satte oss en bit bort och åt våra medhavda landjäger istället. Vi såg dock ett stort oväder rulla in så när vi hade ätit upp satte vi oss trots allt på restaurangen och beställde in varsin varm choklad i väntan på bättre väder.

Tyvärr verkade regnet inte vilja avta så vi åkte ner igen och fortsatte vår vandring i regnet. Vi gick igenom Maria Alm och hittade vår sista vandringsetapp som var blå-markerad. Den visade sig vara väldigt behaglig - platt och lätt, men ganska händelselös. Vi passerade en golfbana och några små samhällen innan vi kom in i Saalfelden igen. Byn visade sig vara väldigt långsmal så det tog en ordentlig stund innan vi kom tillbaka till Oberbiberg igen.

Klockan var fyra när vi kom fram så vi hann med några timmars vila innan det var dags för mat. Maten var god även denna dag men kanske inget att jubla över.

24602 steg
17,2 km
4h 20 minuter








Här kan man se rodel-banan som slingrar sig uppe på kullen. Precis där den slutar låg vårt första och sista boende för resan.








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Renovering av vardagsrummet

April månad susade iväg när vi spenderade all vår lediga tid i vardagsrummet och nu är det helt plötsligt maj! Renoveringen av vardagsrummet blev otroligt nog klart i tid för mitt födelsedagskalas i helgen och nu när det har visats upp kan jag lägga upp lite bilder på det före och efter vår framfart. De senaste veckorna har varit en berg- och dalbana av känslor. Från att känna ”det här kommer bli såå bra” till ”vi kommer aldrig bli färdiga” och ”vad har vi gett oss in på?!”. Tack och lov har det slutat gott trots alla motgångar och vi är riktigt nöjda med resultatet. Men nu blir det lite uppehåll i renoveringsplanerna av huset fram till efter bröllopet i sommar. Tryck på bilderna för att se dem i större storlek! På tillträdesdagen såg vårt vardagsrum ut så här! Stolarna, kristallamporna och de vackra (!) gardinerna ingick i priset.  Några dagar och ett flyttlass senare hade en del av våra möbler kommit på plats: Torsdagen den 5:e april började jag och...

Lunchunderhållning på maskin

Vad svårt det är att påminna sig om att blogga! Jag har ju mycket att skriva om, men nu när klockan börjar bli mycket hinner jag ju inte riktigt tänka igenom allt. Vet inte vad jag ska berätta, så jag antar att jag kör ännu en sammanfattning av hela dagen. Inte så kul att läsa kanske, men det ska bli lite mer ordning snart hoppas jag. Typ lite semesterberättelser och Glossybox-recensioner. Idag hade vi i vilket fall som bokat in ett gruppmöte i förpackningstekniken. Processen ska vara såhär: behovsanalys - produktspecifikationer - hållbarhet - osv... För de flesta grupper passar den här processen bra eftersom de har en produkt som de ska utveckla en förpackning till. De kan då gå ut och fråga kunder vad de gillar med den förpackning som funnits tidigare, specificera dessa krav och på så sätt utveckla en hållbar (ur miljösynvinkel tex) design. Vår grupp har å andra sidan fått ett material som vi ska hitta ett nytt användningsområde till. Så innan vi har hittat detta område kan vi inte...

Bröllopsresa till Island, dag 2

Efter en inte så trevlig natt märkte vi att vi inte hade bokat någon frukost på vandrarhemmet. Vid det laget var vi rätt trötta på stället och trötta generellt så vi åkte på jakt efter någon mat och hittade till slut Café Haiti nere i hamnen som serverade god men dyr frukost. Eftersom vi gick upp så tidigt var vi färdigätna redan vid nio och då började vi köra norrut mot ett vattenfall som heter Glymur. Det blev några stopp på vägen dit, bland annat två andra vattenfallen, men det tog ändå bara runt en timme att köra. Vi var beredda på att vandringen upp till vattenfallet skulle vara jobbig och tung, men redan när vi vandrat en bit och nått ner till floden såg vi att det skulle bli svårt för oss att nå fram. Stigen fortsatte nämligen på andra sidan vattnet och enda sättet över var att kvala upp byxorna och balansera över stenar och sedan en stock med enbart en vajer som hjälp. Vi kände oss inte tillräckligt äventyrliga så vi valde att vända tillbaks igen. Vi gjorde ett tappert försök...