Efter en inte så trevlig natt märkte vi att vi inte hade bokat någon frukost på vandrarhemmet. Vid det laget var vi rätt trötta på stället och trötta generellt så vi åkte på jakt efter någon mat och hittade till slut Café Haiti nere i hamnen som serverade god men dyr frukost.
Eftersom vi gick upp så tidigt var vi färdigätna redan vid nio och då började vi köra norrut mot ett vattenfall som heter Glymur. Det blev några stopp på vägen dit, bland annat två andra vattenfallen, men det tog ändå bara runt en timme att köra. Vi var beredda på att vandringen upp till vattenfallet skulle vara jobbig och tung, men redan när vi vandrat en bit och nått ner till floden såg vi att det skulle bli svårt för oss att nå fram. Stigen fortsatte nämligen på andra sidan vattnet och enda sättet över var att kvala upp byxorna och balansera över stenar och sedan en stock med enbart en vajer som hjälp. Vi kände oss inte tillräckligt äventyrliga så vi valde att vända tillbaks igen. Vi gjorde ett tappert försök att nå upp till vattenfallet från andra sidan floden, men när vi gått i säkert en timme på en väldigt smal och brant stig genom en skog och mötte två tyskar som sa att man inte såg så mycket av fallet från den sidan vattnet valde vi att anse oss besegrade på riktigt.
Vårt nästa stopp på resan skulle vara Thorufoss (ett annat vattenfall), men så klart hann vi med några spontanstopp på vägen dit. Vattenfallet var beläget lite utanför de vanliga turiststråken så vi var helt ensamma där. Tanken var sedan att åka direkt till vårt B&B, The White House, men vi körde förbi nationalparken Thingvellir och passade då på att gå runt lite där först (vilket var tur för vi hade ont om tid alla andra dagar...!). Vi gick först upp till vattenfallet Öxararfoss och sedan gick vi en runda längs sjöarna och sedan upp till några utsiktsplatser. Det var vackert och intressant att läsa om hur platsen hade använts genom tiderna.
Vi hann även med ett kort stopp vid Kerid som är en vulkankrater som har fyllts på med vatten. Vi gick först en runda runt den, och sedan gick vi ner till vattnet och tittade.
Vi märkte snart att restaurangerna på Island inte riktigt har samma öppettider som i andra länder så för att hinna äta innan de stängde vid nio fick incheckningen vänta ytterligare en stund. Vi åt på en restaurang som heter Mika som låg i samma by som B&B:et. Johan beställde en pizza och "malt" och jag tog en sallad med friterade havskräftor och en öl bryggd på det lokala bryggeriet Borg.
The White House visade sig vara fantastiskt fint och mysigt och vi stormtrivdes där. De serverade även den bästa frukost vi fick under hela resan!
Eftersom vi gick upp så tidigt var vi färdigätna redan vid nio och då började vi köra norrut mot ett vattenfall som heter Glymur. Det blev några stopp på vägen dit, bland annat två andra vattenfallen, men det tog ändå bara runt en timme att köra. Vi var beredda på att vandringen upp till vattenfallet skulle vara jobbig och tung, men redan när vi vandrat en bit och nått ner till floden såg vi att det skulle bli svårt för oss att nå fram. Stigen fortsatte nämligen på andra sidan vattnet och enda sättet över var att kvala upp byxorna och balansera över stenar och sedan en stock med enbart en vajer som hjälp. Vi kände oss inte tillräckligt äventyrliga så vi valde att vända tillbaks igen. Vi gjorde ett tappert försök att nå upp till vattenfallet från andra sidan floden, men när vi gått i säkert en timme på en väldigt smal och brant stig genom en skog och mötte två tyskar som sa att man inte såg så mycket av fallet från den sidan vattnet valde vi att anse oss besegrade på riktigt.
Vårt nästa stopp på resan skulle vara Thorufoss (ett annat vattenfall), men så klart hann vi med några spontanstopp på vägen dit. Vattenfallet var beläget lite utanför de vanliga turiststråken så vi var helt ensamma där. Tanken var sedan att åka direkt till vårt B&B, The White House, men vi körde förbi nationalparken Thingvellir och passade då på att gå runt lite där först (vilket var tur för vi hade ont om tid alla andra dagar...!). Vi gick först upp till vattenfallet Öxararfoss och sedan gick vi en runda längs sjöarna och sedan upp till några utsiktsplatser. Det var vackert och intressant att läsa om hur platsen hade använts genom tiderna.
Vi hann även med ett kort stopp vid Kerid som är en vulkankrater som har fyllts på med vatten. Vi gick först en runda runt den, och sedan gick vi ner till vattnet och tittade.
Vi märkte snart att restaurangerna på Island inte riktigt har samma öppettider som i andra länder så för att hinna äta innan de stängde vid nio fick incheckningen vänta ytterligare en stund. Vi åt på en restaurang som heter Mika som låg i samma by som B&B:et. Johan beställde en pizza och "malt" och jag tog en sallad med friterade havskräftor och en öl bryggd på det lokala bryggeriet Borg.
The White House visade sig vara fantastiskt fint och mysigt och vi stormtrivdes där. De serverade även den bästa frukost vi fick under hela resan!
Kommentarer
Skicka en kommentar