Efter föregående dags tunga vandring var vi överens om att ta det lugnar den här dagen och välja en kortare väg. Gjorde vi det i slutändan? Nej. Vi hade sett ut många alternativa vägar som vi kunde vända av på när vi började bli trötta, men vid varje vägskäl kom vi fram till att vi hade lite ork kvar och så fortsatte vi uppåt. En anledning att vi orkade mer jämfört med tidigare dagar var att vi nästan uteslutande gick längs med supply roads - bra underlag och bra lutning.
Vid frukosten sa vi hej då till de andra svenskarna som skulle vända tillbaka till Saalfelden igen medan vi skulle fortsätta vandra mot Hintermoos. Vi packade sedan ihop oss och började röra oss ut från byn. Första delen av vandringen var längs med floden (ån?) som rann igenom byn och vidare mot nästa by, Unterberg. Där svängde vi av och vägen började luta uppåt. Det fanns en alternativ stig man kunde ta, men vi valde att följa vägen istället. Vi såg inte många andra vandrare här, men däremot många cyklister. De flesta med elcyklar och några trötta och slitna män med mountainbikes.
Den här dagen var nog den enda med strålande sol och vi blev ordentligt svettiga trots den relativt bekväma vägen. Det blev därför många foto- och drickpauser på vägen upp. För att kunna följa supply roads istället för små stigar följde vi inte guideboken till punkt och pricka. Det kan vara anledningen till att vi inte alltid var helt överens om var vi var och var vi kunde vända. Vi missade några almar men gick å andra sidan förbi andra. För att öka förvirringen fanns det dessutom två almar med samma namn så det var lite svårt att veta vilken av dem vi egentligen gick förbi. Men men!
Vårt första riktiga stopp var på Griesbachhütte (1550 m.ö.h.). Vi hade mött en man på vägen som hade pekat oss dit och sagt att där fanns öl och musik, och det gjorde det verkligen! När vi kom dit möttes vi av dragspelsmusik och en man som sjöng österrikiska visor i lederhosen. Det var nästan så att vi trodde att det var på skämt, men alla österrikare runtomkring sjöng och gungade med i musiken, så det var nog genuint. Vi beställde varsin soppa och kall läsk och njöt av att få sitta och vila en stund.
När vi var mätta fortsatte vi vandringen uppåt. Till slut kom vi till det sista vägskälet där vi visste att vi kunde vända av. Alternativet var att fortsätta uppåt mot Hundstein som "bara" var 1 timme och en kvart bort. Vi kände efter i benen och tittade på klockan och kom fram till att vi nog skulle hinna upp på toppen och ändå hinna i tid till middagen, så dumma som vi var fortsatte vi uppåt.
På vägen såg vi en familj med murmeldjur som lekte i slänten. På den här höjden hade det blivit ganska kallt. Jag uppskattade att det var runt 10-15 grader, men så länge vi gick och höll tempot höll vi oss varma.
Uppe på toppen stannade vi och köpte resans dyraste och äckligaste varma choklad, men vi var ändå nöjda där vi satt och njöt av utsikten. Värdet var så klart att vi kunde se bort till Grossglockner. Efter en kort vila vände vi nedåt igen, längs med samma väg, tills vi kom tillbaka vägskälet igen. Där valde vi då att ta den andra vägen som skulle leda oss till Hintermoos. Enligt skyltarna skulle det "bara" var två timmar ner, men jag skulle vilja påstå att det var lite väl optimistiskt.
Första biten ner var längs skidpister och efter en stund fortsatte vi längs med grusvägar. Man blev fort trött i knäna av lutningen så vi hoppades att vi skulle hinna ta liften den sista biten ner. Tyvärr höll de precis på att stänga ner så vi fick vackert traska vidare.
När vi äntligen kom ner till byn kändes det som att vi var nära. Då visste vi inte att vi skulle gå ner hela vägen till ån som rann genom byn för att sedan fortsätta uppåt på andra sidan för att komma till vårt hotell. Jag var nära att ge upp när jag försökte pressa ut de sista krafterna i benen! Till slut kom vi äntligen fram och vi kunde checka in. Rummet var visserligen rent, men knappast fräscht. Det kändes som om det mesta var original från 60-talet.
Middagen åt vi i hotellets restaurang. Det serverades soppa med sumpigt bröd, jag tog pasta bolognese som nog var mikrad och Johan tog kyckling med pommes, lingon (?!) och majonnässallad (hur vågar han?). Han tog även efterrätt som var Sachetorte. Hotellets ägare även kom ut med varsin hemmagjord snaps som gjorde susen på vår trötthet...Inte konstigt att vi knappt hann upp på rummet innan vi somnade!
39200 steg
26 km
Tid? Jag vill minnas att det var 9 h.
Vid frukosten sa vi hej då till de andra svenskarna som skulle vända tillbaka till Saalfelden igen medan vi skulle fortsätta vandra mot Hintermoos. Vi packade sedan ihop oss och började röra oss ut från byn. Första delen av vandringen var längs med floden (ån?) som rann igenom byn och vidare mot nästa by, Unterberg. Där svängde vi av och vägen började luta uppåt. Det fanns en alternativ stig man kunde ta, men vi valde att följa vägen istället. Vi såg inte många andra vandrare här, men däremot många cyklister. De flesta med elcyklar och några trötta och slitna män med mountainbikes.
Den här dagen var nog den enda med strålande sol och vi blev ordentligt svettiga trots den relativt bekväma vägen. Det blev därför många foto- och drickpauser på vägen upp. För att kunna följa supply roads istället för små stigar följde vi inte guideboken till punkt och pricka. Det kan vara anledningen till att vi inte alltid var helt överens om var vi var och var vi kunde vända. Vi missade några almar men gick å andra sidan förbi andra. För att öka förvirringen fanns det dessutom två almar med samma namn så det var lite svårt att veta vilken av dem vi egentligen gick förbi. Men men!
Vårt första riktiga stopp var på Griesbachhütte (1550 m.ö.h.). Vi hade mött en man på vägen som hade pekat oss dit och sagt att där fanns öl och musik, och det gjorde det verkligen! När vi kom dit möttes vi av dragspelsmusik och en man som sjöng österrikiska visor i lederhosen. Det var nästan så att vi trodde att det var på skämt, men alla österrikare runtomkring sjöng och gungade med i musiken, så det var nog genuint. Vi beställde varsin soppa och kall läsk och njöt av att få sitta och vila en stund.
När vi var mätta fortsatte vi vandringen uppåt. Till slut kom vi till det sista vägskälet där vi visste att vi kunde vända av. Alternativet var att fortsätta uppåt mot Hundstein som "bara" var 1 timme och en kvart bort. Vi kände efter i benen och tittade på klockan och kom fram till att vi nog skulle hinna upp på toppen och ändå hinna i tid till middagen, så dumma som vi var fortsatte vi uppåt.
På vägen såg vi en familj med murmeldjur som lekte i slänten. På den här höjden hade det blivit ganska kallt. Jag uppskattade att det var runt 10-15 grader, men så länge vi gick och höll tempot höll vi oss varma.
Uppe på toppen stannade vi och köpte resans dyraste och äckligaste varma choklad, men vi var ändå nöjda där vi satt och njöt av utsikten. Värdet var så klart att vi kunde se bort till Grossglockner. Efter en kort vila vände vi nedåt igen, längs med samma väg, tills vi kom tillbaka vägskälet igen. Där valde vi då att ta den andra vägen som skulle leda oss till Hintermoos. Enligt skyltarna skulle det "bara" var två timmar ner, men jag skulle vilja påstå att det var lite väl optimistiskt.
Första biten ner var längs skidpister och efter en stund fortsatte vi längs med grusvägar. Man blev fort trött i knäna av lutningen så vi hoppades att vi skulle hinna ta liften den sista biten ner. Tyvärr höll de precis på att stänga ner så vi fick vackert traska vidare.
När vi äntligen kom ner till byn kändes det som att vi var nära. Då visste vi inte att vi skulle gå ner hela vägen till ån som rann genom byn för att sedan fortsätta uppåt på andra sidan för att komma till vårt hotell. Jag var nära att ge upp när jag försökte pressa ut de sista krafterna i benen! Till slut kom vi äntligen fram och vi kunde checka in. Rummet var visserligen rent, men knappast fräscht. Det kändes som om det mesta var original från 60-talet.
Middagen åt vi i hotellets restaurang. Det serverades soppa med sumpigt bröd, jag tog pasta bolognese som nog var mikrad och Johan tog kyckling med pommes, lingon (?!) och majonnässallad (hur vågar han?). Han tog även efterrätt som var Sachetorte. Hotellets ägare även kom ut med varsin hemmagjord snaps som gjorde susen på vår trötthet...Inte konstigt att vi knappt hann upp på rummet innan vi somnade!
39200 steg
26 km
Tid? Jag vill minnas att det var 9 h.
 |
| Strax ovanför till vänster om de två granarna i mitten ser man ett litet hus på toppen av berget - det var dagens mål! |
 |
| Maximalt inzoomat - dagens mål |
 |
| Murmeldjur! |
Kommentarer
Skicka en kommentar