Ibland blir man lite trött på alla människor som jobbar på IKDC. Det enda sättet att få kontakt med någon är att bokstavligt talat jaga dem genom huset. Aldrig går man i så många trappar som när man är där! När man sedan bestämmer något med någon så blir planerna aldrig som de ska. Tidsoptimister kallas det, vilket är lite tråkigt när man faktiskt försöker planera efter deras scheman. Så jag har med andra ord inte hunnit börja svarva idag, utan det blir förhoppningsvis imorgon.
Efter en inte så trevlig natt märkte vi att vi inte hade bokat någon frukost på vandrarhemmet. Vid det laget var vi rätt trötta på stället och trötta generellt så vi åkte på jakt efter någon mat och hittade till slut Café Haiti nere i hamnen som serverade god men dyr frukost. Eftersom vi gick upp så tidigt var vi färdigätna redan vid nio och då började vi köra norrut mot ett vattenfall som heter Glymur. Det blev några stopp på vägen dit, bland annat två andra vattenfallen, men det tog ändå bara runt en timme att köra. Vi var beredda på att vandringen upp till vattenfallet skulle vara jobbig och tung, men redan när vi vandrat en bit och nått ner till floden såg vi att det skulle bli svårt för oss att nå fram. Stigen fortsatte nämligen på andra sidan vattnet och enda sättet över var att kvala upp byxorna och balansera över stenar och sedan en stock med enbart en vajer som hjälp. Vi kände oss inte tillräckligt äventyrliga så vi valde att vända tillbaks igen. Vi gjorde ett tappert försök...
Kommentarer
Skicka en kommentar