Igår mådde Piko inte så bra. Han spydde hur mycket som helst och vi var så klart väldigt oroliga så vi ringde till djursjukhuset i Malmö som har akutmottagning på nätterna. Veterinären tyckte inte att vi skulle komma in såvida han inte fortsatte må dåligt under natten eller om han inte hade repat sig till morgonen. Så vi var uppe länge och kollade till honom, men efter första spyattacken kom det inte mer så vid kanske halv två-tiden gick vi och lade oss och hoppades på att han skulle må bättre idag. Och det gjorde den rackaren! Helt tillbaka till sitt livliga jag igen. Finns inte ett spår av att han mådde dåligt igår. Det är lite jobbigt med fåglar på det sättet. De insjuknar snabbt och utan att man riktigt förstår varför, men det är ju tur att de även repar sig snabbt.
Träningsvärken från gårdagens vandring var inte nådig när vi vaknade upp i Maishofen på tisdagen. Men det räckte med en blick på de andra paren vid frukosten för att veta att vi inte var de enda som led! Man började ju fråga sig vad tusan vi hade gett oss in på! Kläderna hade torkat efter gårdagens regn, men skorna var allt annat än torra! Men det var inte mycket att göra åt det, bara packa ihop allt och klä på sig och bege sig ut så fort frukosten var nere. Dagens mål var Maria Alm och vi hade valet att gå upp Schwalbendwand (2011 m) eller att hålla sig längre ner i dalarna på två alternativa vägar. Jag var sjukt lockad av att ta någon av de lättare rutterna för jag hade riktigt ont i knän och höfter, men lyckades på något sätt övertalas om att den längre rutten var ett bättre val... Första delen av vandringen var längs med grusvägar (supply roads) som slingrade sig uppför berget med ett otal hårnålskurvor. På vägen blev vi omkörda av en gammal dam i en skruttig Opel som hostade s...
Kommentarer
Skicka en kommentar