Vi vaknade med träningsvärk deluxe efter gårdagens strapatser. Ännu bättre att dagens aktivitet också innebar en heldags vandringstur!
Vi efter tre härliga nätter lämnade vi The White House och körde vidare mot Hvolvöllur och Lava Center där vi parkerade bilen och inväntade bussen som skulle ta oss till Thorsmörk. När vi bokade bussbiljetterna var vi oroliga för att inte få plats på bussen eftersom biljetterna inte garanterade en plats, men det var hur lugnt som helst. Däremot var ursprungshållplatsen på en annan ort vilket satte käppar i hjulet för vår tidplan, men även det löste sig!
Bussen hade sett sina bästa dagar, med delar ända från 80-talet. Den var lite bullrig och skumpig men inte värre än vad den borde vara när den korsar flera flodfåror flera gånger om dagen. Bussföraren körde också lite vildare än vad vi hade vågat göra med vår hyrbil... När vi började närma oss Thorsmörk stannade vi till för en fotopaus vid Eyjafjallajökull där man kunde se spår från utbrottet 2010. Busschauffören berättade att han hade varit på samma plats när han var barn och att det såg helt annorlunda ut nu. Dels hade det runnit otroliga mängder smältvatten i kanjonen men vulkanen hade även spottat ur sig stora block av hoppressad aska som låg utspridda omkring oss.
Anledningen att vi inte tog bilen till Thorsmörk var dels för att vi hade varit tvungna att korsa runt tio små flodfåror på vägen dit, men framförallt för att vi inte hade kunnat korsa den sista floden, Krossa. Bussen klarade det dock bra men även om den var ordentligt hög släppte den in en del vatten genom sidodörren.
När vi kom fram fick vi nyckeln till vårt tält - vi skulle testa glamping! Tältet var ombonat med matta och djurfällar, dubbelsäng och sittplatser. Det var riktigt mysigt även om det var snorkallt där inne! Elementet gjorde i princip ingen nytta alls.
Vi lämnade väskorna och gav oss direkt ut på vår nästa vandring som först ledde oss uppför deras "backdoor mountain". Johan tyckte att det var högt och brant, men jämfört med gårdagens berg var det rena barnleken. Vi var så klart svettiga och trötta när vi kom upp, men utsikten var värt besväret! Turen fortsatte sedan nedför andra sidan berget och bort till ett annat läger. Här kunde vi välja att följa en rutt som vi blivit rekommenderade men som skulle vara brant, eller att välja en lite lättare rutt som inte skulle vara riktigt lika fin. Vi valde den sistnämnda baserat på att vi knappt orka lyfta benen längre. När det började regna lite senare blev vi ännu mer nöjda med vårt val. Och fint var det ändå!
Thorsmörk var generellt lite ödsligare och mindre välbesökt än Landmannalaugar så vi såg inte många människor under vår tur. Däremot kan vi varmt rekommendera det för området är supervackert även om mina bilder inte gör det rättvisa.
Vid fem var vi tillbaks vid tältet och då tog vi det lugnt en stund innan vi gick iväg till samlingshuset för lite mat. Det serverades en buffé som kanske inte var någon smaksensation, men den var varm och mättande efter dagens ansträngning.
Som avslutning på dagen bytte vi om till badkläder och tog oss ett dopp i lägrets halvljumna källa och sen satt vi en stund i bastun och värmde oss och mjukade upp våra stela leder.
Trots kylan i tältet och ljuset sov vi båda väldigt bra i tältet. Det hjälper så klart att man har sköna sängar och duntäcken och att man är helt utmattad!
Vi efter tre härliga nätter lämnade vi The White House och körde vidare mot Hvolvöllur och Lava Center där vi parkerade bilen och inväntade bussen som skulle ta oss till Thorsmörk. När vi bokade bussbiljetterna var vi oroliga för att inte få plats på bussen eftersom biljetterna inte garanterade en plats, men det var hur lugnt som helst. Däremot var ursprungshållplatsen på en annan ort vilket satte käppar i hjulet för vår tidplan, men även det löste sig!
Bussen hade sett sina bästa dagar, med delar ända från 80-talet. Den var lite bullrig och skumpig men inte värre än vad den borde vara när den korsar flera flodfåror flera gånger om dagen. Bussföraren körde också lite vildare än vad vi hade vågat göra med vår hyrbil... När vi började närma oss Thorsmörk stannade vi till för en fotopaus vid Eyjafjallajökull där man kunde se spår från utbrottet 2010. Busschauffören berättade att han hade varit på samma plats när han var barn och att det såg helt annorlunda ut nu. Dels hade det runnit otroliga mängder smältvatten i kanjonen men vulkanen hade även spottat ur sig stora block av hoppressad aska som låg utspridda omkring oss.
Anledningen att vi inte tog bilen till Thorsmörk var dels för att vi hade varit tvungna att korsa runt tio små flodfåror på vägen dit, men framförallt för att vi inte hade kunnat korsa den sista floden, Krossa. Bussen klarade det dock bra men även om den var ordentligt hög släppte den in en del vatten genom sidodörren.
När vi kom fram fick vi nyckeln till vårt tält - vi skulle testa glamping! Tältet var ombonat med matta och djurfällar, dubbelsäng och sittplatser. Det var riktigt mysigt även om det var snorkallt där inne! Elementet gjorde i princip ingen nytta alls.
Vi lämnade väskorna och gav oss direkt ut på vår nästa vandring som först ledde oss uppför deras "backdoor mountain". Johan tyckte att det var högt och brant, men jämfört med gårdagens berg var det rena barnleken. Vi var så klart svettiga och trötta när vi kom upp, men utsikten var värt besväret! Turen fortsatte sedan nedför andra sidan berget och bort till ett annat läger. Här kunde vi välja att följa en rutt som vi blivit rekommenderade men som skulle vara brant, eller att välja en lite lättare rutt som inte skulle vara riktigt lika fin. Vi valde den sistnämnda baserat på att vi knappt orka lyfta benen längre. När det började regna lite senare blev vi ännu mer nöjda med vårt val. Och fint var det ändå!
Thorsmörk var generellt lite ödsligare och mindre välbesökt än Landmannalaugar så vi såg inte många människor under vår tur. Däremot kan vi varmt rekommendera det för området är supervackert även om mina bilder inte gör det rättvisa.
Vid fem var vi tillbaks vid tältet och då tog vi det lugnt en stund innan vi gick iväg till samlingshuset för lite mat. Det serverades en buffé som kanske inte var någon smaksensation, men den var varm och mättande efter dagens ansträngning.
Som avslutning på dagen bytte vi om till badkläder och tog oss ett dopp i lägrets halvljumna källa och sen satt vi en stund i bastun och värmde oss och mjukade upp våra stela leder.
Trots kylan i tältet och ljuset sov vi båda väldigt bra i tältet. Det hjälper så klart att man har sköna sängar och duntäcken och att man är helt utmattad!
Kommentarer
Skicka en kommentar