Fortsätt till huvudinnehåll

Frejus

Nu har det snart tagit ett halvt år att sammanfatta semestern. Det är väl inte så illa? Det märks att jag lägger ner hela min själ och mitt hjärta i bloggen. ;)
Sista stoppet är som sagt Frejus och här passade vi verkligen på att ta det lugnt och njuta av semesterns sista dagar genom att bara ligga och läsa och lata oss. Hotellet vi hade tagit in på var en typisk hotellkedja. Rena, fräscha rum utan personlighet, gäster i blandade åldrar och väldigt dyr mat. En av dagarna kom det dessutom en ung tjej och en äldre man som ”underhöll” barnen vid poolen med lekar, spel och bus. Johans min när de dök upp var fantastisk! Han trodde inte att det var på riktigt! Det känds som om vi var med i Stig Helmers Sällskapsresan.

Första dagen när vi kom ner hann vi inte göra så mycket mer än ta ett dopp i poolen innan det var dags för mat. Jag som hade fått dille på musslor beställde in en kastrull och Johan tog en pizza. Till det fick jag en öl och Johan som också hade beställt en öl fick nog en blandning av öl och läsk för det smakade sötsliskigt.

Vad jag kan minnas så gjorde vi inte speciellt mycket under andra dagen heller. Det var en tur ner till stranden och sedan låg vi mest vid poolen och läste. Stranden var helt okej tyckte jag. Efter Nices klara vatten och städade stenstrand kändes Frejus lite skitigt. Som alla sandstränder är det fullt av skräp överallt i sanden och vattnet var inte lika klart, men det var ändå okej. På kvällen gick vi lite längre längs strandpromenaden och hamnade vid stadens andra strand och där hittade vi ett asiatiskt ställe som serverade oss god mat. Jag var inte så hungrig så jag tog bara en skål med won ton-soppa, men Johan klämde i sig tre hela rätter.  Sedan hade vi faktiskt lite tur för när vi gick ifrån restaurangen såg vi att det hade samlats en stor hop med människor längs stranden så vi frågade vad det var som hände och det visade sig att det skulle vara ett stort fyrverkeri över havet bara en kort stund senare. Fyrverkeriet var helt klart fantastiskt! Det vara hur länge som helst utan minskad intensitet.

Under den tredje dagen var vädret något sämre så vi körde iväg en sväng till Frejus zoo som låg i utkanten av staden. Det skiljde sig på många sätt ifrån de zoo som vi har i norden och jag trivdes in helt och hållet. Allt var väldigt grått och tråkigt, inte mycket växtligheter där djuren kunde gömma sig, små inhägnader och gästerna fick lov att köpa mat och mata djuren i burarna. Dessutom var det en helt nyfödd lama (alpacka?) som verkade vara utesluten av resten av flocken som låg och darrade i ett litet knyte. Det var lite jobbigt att se, men det är väl så naturen fungerar och det fanns kanske inget skötarna kunde göra åt det. Oavsett så kändes det olustigt.

På väg hem stannade vi vid ett köpcentra för att få i oss lite lunch, men eftersom klockan säkert var halv tre så var alla matställen stängda (man får som sagt inte äta när man vill i Frankrike). Som tur var så hade Johan sett en pizza-maskin på vägen in som vi letade oss tillbaka till. Tyvärr var den stängd, men precis bredvid fanns en panini-maskin som man stoppade pengar i och två minuter senare kom det ut en varm och god macka ur en lucka. En av de billigare och godare luncher vi lyckades hitta under hela vår resa!

Till kvällsmat den kvällen slog vi på stort och beställde in var en trerätters meny i hamnen. Det roliga med maten i Frankrike är att det kostar ungefär lika mycket med tre rätter som med en så menyn kostade nog inte mer än 20 euro vad jag kan minnas. Det var gott och mysigt och en bra sista kväll.

Morgonen därpå påbörjades resan tillbaka till Nice. Vi körde in en runda till Sainte Paul de Vance som är en bergsby strax utanför Nice som är känd för sina små, trånga gränder och konstnärer. Staden är till stor del bilfri så bilen ställde vi i ett underjordiskt p-hus som säkert hade 15 våningar i hopp om att den skulle stå ostört med väskorna i bagageutrymmet (vilket den faktiskt fick!). Och sedan promenerade vi in i staden. Om man hade tagit bort alla människor hade byn varit supermysig, men det var knökfullt längs huvudstråket. Vi blev därför inte så långvariga utan nöjde oss med att fotografera lite och sedan slänga i oss en macka på vägen ut.

Vi körde sedan tillbaka till Nice och lämnade bilen utanför uthyraren men fick en stor utskällning av en kille från hotellet som låg bredvid eftersom vi hade parkerat den på deras platser men eftersom det var de instruktioner vi hade fått angående återlämningen så fick Sixt själva lösa det senare. Med väskorna i släptåg och med många timmar framför oss innan flyget skulle lyfta promenerade vi bort till en närliggande park och lade oss och läste i skuggan av ett träd. Här var en del knäppgökar i parken som gjorde vistelsen lite obehaglig, bland annat en sur tanta som skällde ut några barn för att de lekte vid ett träd och en kvinna för att hon cyklade och det fanns även en ung kille som var påverkad av något som betedde sig märkligt. Men bortsåg man från dem så var det en skön paus innan resan hem.

Jag som är något flygrädd var inte sugen på någon större middag den kvällen så vi bestämde oss för att dela på en tallrik med tapas och några bruschettas. Resan hem gick trots min rädsla smärtfritt och vi var tillbaka på svensk mark mitt i natten.


Vår resa var verkligen underbar på många sätt och vis. Vi fick uppleva så otroligt mycket och vi har lärt oss mycket om hur vi vill resa i framtiden. Så trots sjukdomar och andra små missöden var det en fantastisk resa!































Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Renovering av vardagsrummet

April månad susade iväg när vi spenderade all vår lediga tid i vardagsrummet och nu är det helt plötsligt maj! Renoveringen av vardagsrummet blev otroligt nog klart i tid för mitt födelsedagskalas i helgen och nu när det har visats upp kan jag lägga upp lite bilder på det före och efter vår framfart. De senaste veckorna har varit en berg- och dalbana av känslor. Från att känna ”det här kommer bli såå bra” till ”vi kommer aldrig bli färdiga” och ”vad har vi gett oss in på?!”. Tack och lov har det slutat gott trots alla motgångar och vi är riktigt nöjda med resultatet. Men nu blir det lite uppehåll i renoveringsplanerna av huset fram till efter bröllopet i sommar. Tryck på bilderna för att se dem i större storlek! På tillträdesdagen såg vårt vardagsrum ut så här! Stolarna, kristallamporna och de vackra (!) gardinerna ingick i priset.  Några dagar och ett flyttlass senare hade en del av våra möbler kommit på plats: Torsdagen den 5:e april började jag och...

Lunchunderhållning på maskin

Vad svårt det är att påminna sig om att blogga! Jag har ju mycket att skriva om, men nu när klockan börjar bli mycket hinner jag ju inte riktigt tänka igenom allt. Vet inte vad jag ska berätta, så jag antar att jag kör ännu en sammanfattning av hela dagen. Inte så kul att läsa kanske, men det ska bli lite mer ordning snart hoppas jag. Typ lite semesterberättelser och Glossybox-recensioner. Idag hade vi i vilket fall som bokat in ett gruppmöte i förpackningstekniken. Processen ska vara såhär: behovsanalys - produktspecifikationer - hållbarhet - osv... För de flesta grupper passar den här processen bra eftersom de har en produkt som de ska utveckla en förpackning till. De kan då gå ut och fråga kunder vad de gillar med den förpackning som funnits tidigare, specificera dessa krav och på så sätt utveckla en hållbar (ur miljösynvinkel tex) design. Vår grupp har å andra sidan fått ett material som vi ska hitta ett nytt användningsområde till. Så innan vi har hittat detta område kan vi inte...

Bröllopsresa till Island, dag 2

Efter en inte så trevlig natt märkte vi att vi inte hade bokat någon frukost på vandrarhemmet. Vid det laget var vi rätt trötta på stället och trötta generellt så vi åkte på jakt efter någon mat och hittade till slut Café Haiti nere i hamnen som serverade god men dyr frukost. Eftersom vi gick upp så tidigt var vi färdigätna redan vid nio och då började vi köra norrut mot ett vattenfall som heter Glymur. Det blev några stopp på vägen dit, bland annat två andra vattenfallen, men det tog ändå bara runt en timme att köra. Vi var beredda på att vandringen upp till vattenfallet skulle vara jobbig och tung, men redan när vi vandrat en bit och nått ner till floden såg vi att det skulle bli svårt för oss att nå fram. Stigen fortsatte nämligen på andra sidan vattnet och enda sättet över var att kvala upp byxorna och balansera över stenar och sedan en stock med enbart en vajer som hjälp. Vi kände oss inte tillräckligt äventyrliga så vi valde att vända tillbaks igen. Vi gjorde ett tappert försök...