Fortsätt till huvudinnehåll

Frejus

Nu har det snart tagit ett halvt år att sammanfatta semestern. Det är väl inte så illa? Det märks att jag lägger ner hela min själ och mitt hjärta i bloggen. ;)
Sista stoppet är som sagt Frejus och här passade vi verkligen på att ta det lugnt och njuta av semesterns sista dagar genom att bara ligga och läsa och lata oss. Hotellet vi hade tagit in på var en typisk hotellkedja. Rena, fräscha rum utan personlighet, gäster i blandade åldrar och väldigt dyr mat. En av dagarna kom det dessutom en ung tjej och en äldre man som ”underhöll” barnen vid poolen med lekar, spel och bus. Johans min när de dök upp var fantastisk! Han trodde inte att det var på riktigt! Det känds som om vi var med i Stig Helmers Sällskapsresan.

Första dagen när vi kom ner hann vi inte göra så mycket mer än ta ett dopp i poolen innan det var dags för mat. Jag som hade fått dille på musslor beställde in en kastrull och Johan tog en pizza. Till det fick jag en öl och Johan som också hade beställt en öl fick nog en blandning av öl och läsk för det smakade sötsliskigt.

Vad jag kan minnas så gjorde vi inte speciellt mycket under andra dagen heller. Det var en tur ner till stranden och sedan låg vi mest vid poolen och läste. Stranden var helt okej tyckte jag. Efter Nices klara vatten och städade stenstrand kändes Frejus lite skitigt. Som alla sandstränder är det fullt av skräp överallt i sanden och vattnet var inte lika klart, men det var ändå okej. På kvällen gick vi lite längre längs strandpromenaden och hamnade vid stadens andra strand och där hittade vi ett asiatiskt ställe som serverade oss god mat. Jag var inte så hungrig så jag tog bara en skål med won ton-soppa, men Johan klämde i sig tre hela rätter.  Sedan hade vi faktiskt lite tur för när vi gick ifrån restaurangen såg vi att det hade samlats en stor hop med människor längs stranden så vi frågade vad det var som hände och det visade sig att det skulle vara ett stort fyrverkeri över havet bara en kort stund senare. Fyrverkeriet var helt klart fantastiskt! Det vara hur länge som helst utan minskad intensitet.

Under den tredje dagen var vädret något sämre så vi körde iväg en sväng till Frejus zoo som låg i utkanten av staden. Det skiljde sig på många sätt ifrån de zoo som vi har i norden och jag trivdes in helt och hållet. Allt var väldigt grått och tråkigt, inte mycket växtligheter där djuren kunde gömma sig, små inhägnader och gästerna fick lov att köpa mat och mata djuren i burarna. Dessutom var det en helt nyfödd lama (alpacka?) som verkade vara utesluten av resten av flocken som låg och darrade i ett litet knyte. Det var lite jobbigt att se, men det är väl så naturen fungerar och det fanns kanske inget skötarna kunde göra åt det. Oavsett så kändes det olustigt.

På väg hem stannade vi vid ett köpcentra för att få i oss lite lunch, men eftersom klockan säkert var halv tre så var alla matställen stängda (man får som sagt inte äta när man vill i Frankrike). Som tur var så hade Johan sett en pizza-maskin på vägen in som vi letade oss tillbaka till. Tyvärr var den stängd, men precis bredvid fanns en panini-maskin som man stoppade pengar i och två minuter senare kom det ut en varm och god macka ur en lucka. En av de billigare och godare luncher vi lyckades hitta under hela vår resa!

Till kvällsmat den kvällen slog vi på stort och beställde in var en trerätters meny i hamnen. Det roliga med maten i Frankrike är att det kostar ungefär lika mycket med tre rätter som med en så menyn kostade nog inte mer än 20 euro vad jag kan minnas. Det var gott och mysigt och en bra sista kväll.

Morgonen därpå påbörjades resan tillbaka till Nice. Vi körde in en runda till Sainte Paul de Vance som är en bergsby strax utanför Nice som är känd för sina små, trånga gränder och konstnärer. Staden är till stor del bilfri så bilen ställde vi i ett underjordiskt p-hus som säkert hade 15 våningar i hopp om att den skulle stå ostört med väskorna i bagageutrymmet (vilket den faktiskt fick!). Och sedan promenerade vi in i staden. Om man hade tagit bort alla människor hade byn varit supermysig, men det var knökfullt längs huvudstråket. Vi blev därför inte så långvariga utan nöjde oss med att fotografera lite och sedan slänga i oss en macka på vägen ut.

Vi körde sedan tillbaka till Nice och lämnade bilen utanför uthyraren men fick en stor utskällning av en kille från hotellet som låg bredvid eftersom vi hade parkerat den på deras platser men eftersom det var de instruktioner vi hade fått angående återlämningen så fick Sixt själva lösa det senare. Med väskorna i släptåg och med många timmar framför oss innan flyget skulle lyfta promenerade vi bort till en närliggande park och lade oss och läste i skuggan av ett träd. Här var en del knäppgökar i parken som gjorde vistelsen lite obehaglig, bland annat en sur tanta som skällde ut några barn för att de lekte vid ett träd och en kvinna för att hon cyklade och det fanns även en ung kille som var påverkad av något som betedde sig märkligt. Men bortsåg man från dem så var det en skön paus innan resan hem.

Jag som är något flygrädd var inte sugen på någon större middag den kvällen så vi bestämde oss för att dela på en tallrik med tapas och några bruschettas. Resan hem gick trots min rädsla smärtfritt och vi var tillbaka på svensk mark mitt i natten.


Vår resa var verkligen underbar på många sätt och vis. Vi fick uppleva så otroligt mycket och vi har lärt oss mycket om hur vi vill resa i framtiden. Så trots sjukdomar och andra små missöden var det en fantastisk resa!































Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Läsåret 2019

Läsåret 2019 har varit riktigt bra! I februari startade jag och mina tjejkompisar en bokklubb som vi har lyckats hålla igång under året så läsningen har varit mycket varierad och jag har läst många böcker som jag aldrig skulle ha valt själv - vilket har varit både bra och dåligt! Mest bra eftersom mitt mål med bokklubben var att vidga mina vyer, men en del böcker har verkligen inte passat mig. Jag har även hållit igång mina Bujo-uppdateringar där jag har skrivit ner hur många sidor jag har läst per dag, vilka böcker jag har läst och när och jag har även gett dem betyget 1-5. Så nedan följer en lite mer detaljerad lista än tidigare över årets läsning. (B) står för bokklubbsbok.  Kraften av Siri Pettersen 5/5  Min fantastiska väninna av Elena Ferrante 3/5 Hennes nya man av Elena Ferrante 4/5 Allt för min syster av Jodi Picoult (B) 5/5 Den som stannar, den som går av Elena Ferrante 4/5 Det förlorade barnet av Elena Ferrante 4/5 Still Me av Jojo Moyes 4/5 The Orphan M...

Österrike dag 3

Träningsvärken från gårdagens vandring var inte nådig när vi vaknade upp i Maishofen på tisdagen. Men det räckte med en blick på de andra paren vid frukosten för att veta att vi inte var de enda som led! Man började ju fråga sig vad tusan vi hade gett oss in på! Kläderna hade torkat efter gårdagens regn, men skorna var allt annat än torra! Men det var inte mycket att göra åt det, bara packa ihop allt och klä på sig och bege sig ut så fort frukosten var nere. Dagens mål var Maria Alm och vi hade valet att gå upp Schwalbendwand (2011 m) eller att hålla sig längre ner i dalarna på två alternativa vägar. Jag var sjukt lockad av att ta någon av de lättare rutterna för jag hade riktigt ont i knän och höfter, men lyckades på något sätt övertalas om att den längre rutten var ett bättre val... Första delen av vandringen var längs med grusvägar (supply roads) som slingrade sig uppför berget med ett otal hårnålskurvor. På vägen blev vi omkörda av en gammal dam i en skruttig Opel som hostade s...

Lilla snutt

Det har varit en lång dag idag. Har suttit och jobbat hela för-och eftermiddagen med diverse projekt och mellan 17 och 22 ungefär var jag på studentkväll på Axis. Det bjöds på mat, rundvandring, tårta, mingel och tävling. Det verkar vara ett väldigt kul företag att jobba på och alla känns öppna och intresserade av att dela med sig av sin kunskap. Jag och Rasmus har ju sökt exjobb där så vi får hålla tummarna och ligga på lite, så kanske vi får turen att få något. :) Jag råkade även vinna en övervakningskamera på deras tipsrunda. Det var verkligen inte meningen eftersom jag chansade hej vilt (milt uttryckt). Dessutom hade jag ren och skär tur eftersom jag klarade utslagsfrågan om hur många pixlar en av deras kameror har. Killen jag tävlade mot gav ett rimligt svar, jag drog bara något ur luften (som dessutom var helt orimligt) och ändå var jag närmre. Med andra ord var det inte alls rättvist att jag vann, men så klart lite kul för mig... En mindre kul grej är att Piko satt och spydde ...