Det var väldigt vad man blev trött idag på jobbet... Det blir lite så när man bara skriver och skriver och skriver. Jag längtar tills den här delen av arbetet är över så att man får lov att använda sin hjärna och kreativitet lite, för just nu går allt så väldigt långsamt. Det har åtminstone gått bra och vi börjar se slutet av den här tunneln (även om vi kommer dyka rakt in i nästa tunnel), vilket så klart är skönt. Bara några lösa trådar kvar att få kontroll över...
Det är svårt att bestämma en favorit på Island när allting var så fantastiskt bra, men om någon måste utnämnas så är det nog ändå Landmannalaugar som vi besökte på fredagen. Från Reykjholt där vi bodde innebar det en heldagsutflykt så vi hade laddat upp med mackor och skyr till både lunch och middag innan vi lämnade civilisationen. Den första timmen i bilen var som vilken annan resa som helst, men med otroligt landskap runt om en och betydligt mer ödsligt än vad man är van vid (både hemma och på Island). Den andra timmen spenderades på en F-väg uppe på höglandet som verkade ha sett sina bästa dagar. Vår lilla Dacia puttrade fram i 20 km/h, ner i gropar och upp ur gropar. Gropar på ena sidan bilen och andra sidan bilen och sen överallt. Och lite tvättbräda här och där så klart. Det var minst sagt eländigt, men så klart fortfarande vackert. Lite större bilar än vår gasade sig rakt igenom alltihop, men vi var inte riktigt lika modiga... Till sist kom vi i alla fall fram och det var vä...
Kommentarer
Skicka en kommentar