Fortsätt till huvudinnehåll

Hane? Hona? Hena?

Och så var det ju den eviga frågan: vilket kön har Prim egentligen? Vi har alltså en pippi med väldigt blå näbb (Piko) och med blå näbb (Prim). Det borde betyda att de har samma kön och att de båda två är hanar. Men är det verkligen så?

Honor är kända för att bita på allt och alla och jag har faktiskt aldrig sett en bitigare fågel än Prim. Han gnager verkligen på allt. Inte nog med att han har skavt av barken på alla träleksaker som vi har köpt och att han föredrar att slita ner gurkan på golvet framför att äta den, nu har han börjat ge sig på buren. Han har nämligen kommit på att det är rätt kul att gnaga av färgen på gallren. Jag och Johan springer fram och tillbaka mellan vad vi än håller på med och buren för att få honom att sluta. Vi håller på med "schhhhh"-ljud och stirrar och håller för handen där han biter, men seriöst, inget hjälper! Han är helt kaos säger jag bara.

En sak är då säker, jag kommer inte sätta in en holk till dem. Tänk vilka ungar det hade kunnat bli. Prims bitighet blandat med Pikos knäpphet. No good can come from that! ;)

Nej men de är verklige underbara de där två skrällena. Det går ju inte en enda dag då man har tråkigt med dem.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Österrike dag 3

Träningsvärken från gårdagens vandring var inte nådig när vi vaknade upp i Maishofen på tisdagen. Men det räckte med en blick på de andra paren vid frukosten för att veta att vi inte var de enda som led! Man började ju fråga sig vad tusan vi hade gett oss in på! Kläderna hade torkat efter gårdagens regn, men skorna var allt annat än torra! Men det var inte mycket att göra åt det, bara packa ihop allt och klä på sig och bege sig ut så fort frukosten var nere. Dagens mål var Maria Alm och vi hade valet att gå upp Schwalbendwand (2011 m) eller att hålla sig längre ner i dalarna på två alternativa vägar. Jag var sjukt lockad av att ta någon av de lättare rutterna för jag hade riktigt ont i knän och höfter, men lyckades på något sätt övertalas om att den längre rutten var ett bättre val... Första delen av vandringen var längs med grusvägar (supply roads) som slingrade sig uppför berget med ett otal hårnålskurvor. På vägen blev vi omkörda av en gammal dam i en skruttig Opel som hostade s...
Skicka en kommentar
Läs mer

Lunchunderhållning på maskin

Vad svårt det är att påminna sig om att blogga! Jag har ju mycket att skriva om, men nu när klockan börjar bli mycket hinner jag ju inte riktigt tänka igenom allt. Vet inte vad jag ska berätta, så jag antar att jag kör ännu en sammanfattning av hela dagen. Inte så kul att läsa kanske, men det ska bli lite mer ordning snart hoppas jag. Typ lite semesterberättelser och Glossybox-recensioner. Idag hade vi i vilket fall som bokat in ett gruppmöte i förpackningstekniken. Processen ska vara såhär: behovsanalys - produktspecifikationer - hållbarhet - osv... För de flesta grupper passar den här processen bra eftersom de har en produkt som de ska utveckla en förpackning till. De kan då gå ut och fråga kunder vad de gillar med den förpackning som funnits tidigare, specificera dessa krav och på så sätt utveckla en hållbar (ur miljösynvinkel tex) design. Vår grupp har å andra sidan fått ett material som vi ska hitta ett nytt användningsområde till. Så innan vi har hittat detta område kan vi inte...
Skicka en kommentar
Läs mer

Bröllopsresa till Island, dag 2

Efter en inte så trevlig natt märkte vi att vi inte hade bokat någon frukost på vandrarhemmet. Vid det laget var vi rätt trötta på stället och trötta generellt så vi åkte på jakt efter någon mat och hittade till slut Café Haiti nere i hamnen som serverade god men dyr frukost. Eftersom vi gick upp så tidigt var vi färdigätna redan vid nio och då började vi köra norrut mot ett vattenfall som heter Glymur. Det blev några stopp på vägen dit, bland annat två andra vattenfallen, men det tog ändå bara runt en timme att köra. Vi var beredda på att vandringen upp till vattenfallet skulle vara jobbig och tung, men redan när vi vandrat en bit och nått ner till floden såg vi att det skulle bli svårt för oss att nå fram. Stigen fortsatte nämligen på andra sidan vattnet och enda sättet över var att kvala upp byxorna och balansera över stenar och sedan en stock med enbart en vajer som hjälp. Vi kände oss inte tillräckligt äventyrliga så vi valde att vända tillbaks igen. Vi gjorde ett tappert försök...
Skicka en kommentar
Läs mer