Snart är preioden slut...

... och det är inte en sekund för tidigt! Har börjar tröttna ordentligt på skolan nu av olika anledningar. Till exempel på folk som inte gör sitt jobb i grupparbeten. Idag ska vi lämna in ett av tre grupparbeten och det är inte färdigt än eftersom en viss person säger att han ska skriva men gör det inte. Just nu känner jag att jag hade fixat det snabbare och bättre själv. Hur arg kommer han bli på en skala ifall jag säger det åt honom nu när vi ska sätta oss och jobba...? ;)

Sen börjar jag även tröttna på estetiken. Det har varit en rätt genomdålig kurs. Dels så är den obligatorisk. Varför gör man en kurs obligatorisk när alla elever som går den måste välja minst en kurs extra att läsa och ingen väljer samma? Dels är det rätt tråkiga lärare i den som föredrar sin egen röst framför elevernas. Dels är uppgifterna understimulerade. Jag trodde att vi skulle lära oss teckna, inte bara rita stolar. Dels är den dåligt planerad eftersom vi till varje lektion har blivit ombedda att ta med allt material vi har, det är ett par kilo i block, skissrullar, verktyg, pennor, penslar osv, men ingen lektion har vi behövt allt. Hur svårt är det att i förväg säga vad det är vi ska jobba med?

Ugh... Negativt inlägg idag. Är bara lite frustrerad om det inte märks. ;)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Österrike dag 3

Träningsvärken från gårdagens vandring var inte nådig när vi vaknade upp i Maishofen på tisdagen. Men det räckte med en blick på de andra paren vid frukosten för att veta att vi inte var de enda som led! Man började ju fråga sig vad tusan vi hade gett oss in på! Kläderna hade torkat efter gårdagens regn, men skorna var allt annat än torra! Men det var inte mycket att göra åt det, bara packa ihop allt och klä på sig och bege sig ut så fort frukosten var nere. Dagens mål var Maria Alm och vi hade valet att gå upp Schwalbendwand (2011 m) eller att hålla sig längre ner i dalarna på två alternativa vägar. Jag var sjukt lockad av att ta någon av de lättare rutterna för jag hade riktigt ont i knän och höfter, men lyckades på något sätt övertalas om att den längre rutten var ett bättre val... Första delen av vandringen var längs med grusvägar (supply roads) som slingrade sig uppför berget med ett otal hårnålskurvor. På vägen blev vi omkörda av en gammal dam i en skruttig Opel som hostade s...

Läs mer

Lunchunderhållning på maskin

Vad svårt det är att påminna sig om att blogga! Jag har ju mycket att skriva om, men nu när klockan börjar bli mycket hinner jag ju inte riktigt tänka igenom allt. Vet inte vad jag ska berätta, så jag antar att jag kör ännu en sammanfattning av hela dagen. Inte så kul att läsa kanske, men det ska bli lite mer ordning snart hoppas jag. Typ lite semesterberättelser och Glossybox-recensioner. Idag hade vi i vilket fall som bokat in ett gruppmöte i förpackningstekniken. Processen ska vara såhär: behovsanalys - produktspecifikationer - hållbarhet - osv... För de flesta grupper passar den här processen bra eftersom de har en produkt som de ska utveckla en förpackning till. De kan då gå ut och fråga kunder vad de gillar med den förpackning som funnits tidigare, specificera dessa krav och på så sätt utveckla en hållbar (ur miljösynvinkel tex) design. Vår grupp har å andra sidan fått ett material som vi ska hitta ett nytt användningsområde till. Så innan vi har hittat detta område kan vi inte...

Läs mer

Bröllopsresa till Island, dag 2

Efter en inte så trevlig natt märkte vi att vi inte hade bokat någon frukost på vandrarhemmet. Vid det laget var vi rätt trötta på stället och trötta generellt så vi åkte på jakt efter någon mat och hittade till slut Café Haiti nere i hamnen som serverade god men dyr frukost. Eftersom vi gick upp så tidigt var vi färdigätna redan vid nio och då började vi köra norrut mot ett vattenfall som heter Glymur. Det blev några stopp på vägen dit, bland annat två andra vattenfallen, men det tog ändå bara runt en timme att köra. Vi var beredda på att vandringen upp till vattenfallet skulle vara jobbig och tung, men redan när vi vandrat en bit och nått ner till floden såg vi att det skulle bli svårt för oss att nå fram. Stigen fortsatte nämligen på andra sidan vattnet och enda sättet över var att kvala upp byxorna och balansera över stenar och sedan en stock med enbart en vajer som hjälp. Vi kände oss inte tillräckligt äventyrliga så vi valde att vända tillbaks igen. Vi gjorde ett tappert försök...

Läs mer

FlitigaFian

Leta i den här bloggen