Mamma ringde innan och frågade om Piko hade blivit bättre och slutat med sina host/nys/fnys-attacker. Ja, sade jag, han har slutat med det. Och det hade han. Tills ikväll! Slår vad om att det bara var för att jag sa det till mamma, men nyss hade han två stora attacker igen. Veterinären sa visserligen att vi inte skulle komma tillbaka förrän några veckor efter att kvalsterbehandlingen tagit slut så vi lyssnar ju på det. Förhoppningsvis så är det kvalstret som spökar eftersom vi bar har hunnit göra en av tre behandlingar. Nästa är på söndag så får vi se om det blir något resultat.
Efter en inte så trevlig natt märkte vi att vi inte hade bokat någon frukost på vandrarhemmet. Vid det laget var vi rätt trötta på stället och trötta generellt så vi åkte på jakt efter någon mat och hittade till slut Café Haiti nere i hamnen som serverade god men dyr frukost. Eftersom vi gick upp så tidigt var vi färdigätna redan vid nio och då började vi köra norrut mot ett vattenfall som heter Glymur. Det blev några stopp på vägen dit, bland annat två andra vattenfallen, men det tog ändå bara runt en timme att köra. Vi var beredda på att vandringen upp till vattenfallet skulle vara jobbig och tung, men redan när vi vandrat en bit och nått ner till floden såg vi att det skulle bli svårt för oss att nå fram. Stigen fortsatte nämligen på andra sidan vattnet och enda sättet över var att kvala upp byxorna och balansera över stenar och sedan en stock med enbart en vajer som hjälp. Vi kände oss inte tillräckligt äventyrliga så vi valde att vända tillbaks igen. Vi gjorde ett tappert försök...
Kommentarer
Skicka en kommentar