Alltså... Jag måste verkligen ta tag i det där med skrivandet igen. Men ack så tråkigt när man är trött...
Efter Aix-en-Provence åkte vi alltså till Arles som är en stad mest känd för sina romerska lämningar vilket vi naturligtvis passade på att besöka. När vi kom dit på eftermiddagen gjorde vi så som man borde: vi gick ner till poolen och stannade där tills det var dags för mat. Hotellet i sig var rent och relativt fint, men både jag och Johan fick en skum känsla där. Jag tyckte att det kändes som ett ålderdomshem med sitt plastgräs och marmorstatyer vid poolen och Johan kände att det var ett hotell som hade varit på toppen någon gång, men som nu bara dalade. Vi vet dock inte varför för vårt rum var nyrenoverat och visst, det fanns några pensionärer där, men även barnfamiljer. Så vårt ogillande var helt utan grund. Det enda negativa som vi faktiskt kan klaga på var antalet myggor där. Arles ligger direkt på floden Rhône och där verkade myggorna trivas bra. Under den timmen vi låg vid poolen hade vi ett tiotal bett vardera och små var de verkligen inte!
Arles visade sig inte heller från sin bästa sida när vi gick på jakt efter en restaurang. Dels gick vi iväg rätt tidigt och dels så missade vi alla matkvarter så hela stan kändes helt öde. Som tur var hittade vi faktiskt en riktigt bra restaurang på en bakgata som serverade husmanskost som var riktigt god.
Efter en god natts sömn var vi redo att ge staden en ny chans så vi frammanade turisterna i oss, hängde kamerorna runt halsen och gick iväg för att besöka de romerska lämningarna. På en biljett kunde man besöka fyra lämningar och ett museum och det utnyttjade vi till fullo. Den här dagen hann vi med att besöka två amfiteatrar, katakomberna under stadshuset och ett romerskt bad innan ett rejält åskväder bröt ut rakt ovanför oss. Som tur var så låg de romerska baden nära vårt hotell så vi kutade dit och sökte skydd. Tyvärr fortsatte regnet ända till kvällen så vi passade på att ta det lugnt och läsa en stund på rummet innan det åter igen var dags för lite mat.
Dag två tillbringade vi till stor del i nationalparken Camargue. Vi hade sett på internet att man kunde få åka en tur i en Jeep där men en lokal guide men hade inte bokat något i förväg. Vi hade dock tur och fick plats i en bil som skulle börja köra vid två och då hade vi plötsligt tre timmar att spendera i den lilla staden Sainte-Marie-de-la-Mer. Först gick vi en runda på marknaden på torget och sedan gick vi och lade oss på stranden en stund. Vi gjorde ett tappert försök att bada, men det var riktigt kallt så det var mest för syns skull. Tyvärr var det inte heller så skönt att ligga på stranden för det blåste men vi stod ut fram till lunch. Lunchen var nog den fattigaste vi fick under hela resan; jag beställde en baguette med smör och skinka och fick verkligen bara den för mina 7 euro och Johans baguette med något kött och pommes var inte bättre det. Så det kan vi inte rekommendera!
När klockan var två var vi tillbaka hos Jeep-uthyraren och blev tilldelade en bil tillsammans med en fransk familj och ett engelskt, äldre par. Guiden trodde dock att jag och Johan var italienare så han började rundturen på italienska, vilket inte gick så bra men när vi väl hade rett ut det blev det en riktigt häftig tur. I början körde guiden mest runt oss på lite större vägar så jag förstod inte riktigt poängen med bilen, men efter ett tag hittade han in på riktigt små och sanka grusvägar som en vanlig bil aldrig hade klarat. Han verkade även ha bott i området hela sitt liv så han visste otroligt mycket om naturen och djurlivet där och visade oss både vilda flamingos och andra fåglar och berättade om skillnaderna mellan den lokala hästrasen och blandraserna som såg nästan likadana ut.
Efter bilturen tog vi vår lilla Fiat och körde till Aigues-Mortes som är en gammal stad med en fin ringmur runt sig. Den var ett väldigt populärt turistmål så vi fick stå i kö för att komma in och senare även för att komma ut. Själva kärnan, innanför murarna var väldigt fin, men ett visst stråk där alla butiker låg var det lite väl mycket folk i vår smak så vi köpte bara vars en godisklubba och gick en liten tur och sedan vända vi tillbaka hem mot Arles igen. Middagen skippade vi den här kvällen till förmån för en stor och härlig tapastallrik som vi hade sett ut dagen innan. Den här lilla vinrestaurangen låg i kvarteren med alla andra restauranger som vi lyckades hitta kvällen innan.
Sista dagen i Arles fick jag bestämma lite över för utöver Jeep-turen hade jag även sett att man kunde åka runt i nationalparken på hästrygg. Johan var lite kritisk till detta vilket är anledningen till att vi valde bilturen egentligen, men jag lyckades övertala honom att ta en timmes ritt dagen efter. Tyvärr har jag inga bilder härifrån för man fick inte ta med sig något på hästen, men det var en fantastisk runda! Det var så klart turistiskt eftersom ovana ryttare (dvs vi) också skulle kunna rida med så vi gick mest på ett långt led. Detta innebar också att det inte var så informativt som turen dagen innan var. Däremot kom vi betydligt närmare de vilda fåglarna när vi red och det var härligt avkopplande. Man kände dock efter ett tag att rumpan inte är van vid den oömma behandlingen, men att rida är helt klart något jag skulle vilja prova igen.
Efter vår ritt hade vi sett ut ett slott och ett museum som vi skulle besöka men slottet var stängt och museet som handlade om nationalparken var enbart på franska (nybyggt, fräscht och i ett populärt turistområde men ändå bara på franska?!) så vi kände oss nöjda och begav oss hemåt för en sista stund vid poolen. Kvällsmat blev musslor (igen) och nutellacrêpes (honung för Johan).
Sista stopp på resan blev Frejus. (Jag hoppas att jag hinner klart med detta innan nyår... suck...).
Efter Aix-en-Provence åkte vi alltså till Arles som är en stad mest känd för sina romerska lämningar vilket vi naturligtvis passade på att besöka. När vi kom dit på eftermiddagen gjorde vi så som man borde: vi gick ner till poolen och stannade där tills det var dags för mat. Hotellet i sig var rent och relativt fint, men både jag och Johan fick en skum känsla där. Jag tyckte att det kändes som ett ålderdomshem med sitt plastgräs och marmorstatyer vid poolen och Johan kände att det var ett hotell som hade varit på toppen någon gång, men som nu bara dalade. Vi vet dock inte varför för vårt rum var nyrenoverat och visst, det fanns några pensionärer där, men även barnfamiljer. Så vårt ogillande var helt utan grund. Det enda negativa som vi faktiskt kan klaga på var antalet myggor där. Arles ligger direkt på floden Rhône och där verkade myggorna trivas bra. Under den timmen vi låg vid poolen hade vi ett tiotal bett vardera och små var de verkligen inte!
Arles visade sig inte heller från sin bästa sida när vi gick på jakt efter en restaurang. Dels gick vi iväg rätt tidigt och dels så missade vi alla matkvarter så hela stan kändes helt öde. Som tur var hittade vi faktiskt en riktigt bra restaurang på en bakgata som serverade husmanskost som var riktigt god.
Efter en god natts sömn var vi redo att ge staden en ny chans så vi frammanade turisterna i oss, hängde kamerorna runt halsen och gick iväg för att besöka de romerska lämningarna. På en biljett kunde man besöka fyra lämningar och ett museum och det utnyttjade vi till fullo. Den här dagen hann vi med att besöka två amfiteatrar, katakomberna under stadshuset och ett romerskt bad innan ett rejält åskväder bröt ut rakt ovanför oss. Som tur var så låg de romerska baden nära vårt hotell så vi kutade dit och sökte skydd. Tyvärr fortsatte regnet ända till kvällen så vi passade på att ta det lugnt och läsa en stund på rummet innan det åter igen var dags för lite mat.
Dag två tillbringade vi till stor del i nationalparken Camargue. Vi hade sett på internet att man kunde få åka en tur i en Jeep där men en lokal guide men hade inte bokat något i förväg. Vi hade dock tur och fick plats i en bil som skulle börja köra vid två och då hade vi plötsligt tre timmar att spendera i den lilla staden Sainte-Marie-de-la-Mer. Först gick vi en runda på marknaden på torget och sedan gick vi och lade oss på stranden en stund. Vi gjorde ett tappert försök att bada, men det var riktigt kallt så det var mest för syns skull. Tyvärr var det inte heller så skönt att ligga på stranden för det blåste men vi stod ut fram till lunch. Lunchen var nog den fattigaste vi fick under hela resan; jag beställde en baguette med smör och skinka och fick verkligen bara den för mina 7 euro och Johans baguette med något kött och pommes var inte bättre det. Så det kan vi inte rekommendera!
När klockan var två var vi tillbaka hos Jeep-uthyraren och blev tilldelade en bil tillsammans med en fransk familj och ett engelskt, äldre par. Guiden trodde dock att jag och Johan var italienare så han började rundturen på italienska, vilket inte gick så bra men när vi väl hade rett ut det blev det en riktigt häftig tur. I början körde guiden mest runt oss på lite större vägar så jag förstod inte riktigt poängen med bilen, men efter ett tag hittade han in på riktigt små och sanka grusvägar som en vanlig bil aldrig hade klarat. Han verkade även ha bott i området hela sitt liv så han visste otroligt mycket om naturen och djurlivet där och visade oss både vilda flamingos och andra fåglar och berättade om skillnaderna mellan den lokala hästrasen och blandraserna som såg nästan likadana ut.
Efter bilturen tog vi vår lilla Fiat och körde till Aigues-Mortes som är en gammal stad med en fin ringmur runt sig. Den var ett väldigt populärt turistmål så vi fick stå i kö för att komma in och senare även för att komma ut. Själva kärnan, innanför murarna var väldigt fin, men ett visst stråk där alla butiker låg var det lite väl mycket folk i vår smak så vi köpte bara vars en godisklubba och gick en liten tur och sedan vända vi tillbaka hem mot Arles igen. Middagen skippade vi den här kvällen till förmån för en stor och härlig tapastallrik som vi hade sett ut dagen innan. Den här lilla vinrestaurangen låg i kvarteren med alla andra restauranger som vi lyckades hitta kvällen innan.
Sista dagen i Arles fick jag bestämma lite över för utöver Jeep-turen hade jag även sett att man kunde åka runt i nationalparken på hästrygg. Johan var lite kritisk till detta vilket är anledningen till att vi valde bilturen egentligen, men jag lyckades övertala honom att ta en timmes ritt dagen efter. Tyvärr har jag inga bilder härifrån för man fick inte ta med sig något på hästen, men det var en fantastisk runda! Det var så klart turistiskt eftersom ovana ryttare (dvs vi) också skulle kunna rida med så vi gick mest på ett långt led. Detta innebar också att det inte var så informativt som turen dagen innan var. Däremot kom vi betydligt närmare de vilda fåglarna när vi red och det var härligt avkopplande. Man kände dock efter ett tag att rumpan inte är van vid den oömma behandlingen, men att rida är helt klart något jag skulle vilja prova igen.
Efter vår ritt hade vi sett ut ett slott och ett museum som vi skulle besöka men slottet var stängt och museet som handlade om nationalparken var enbart på franska (nybyggt, fräscht och i ett populärt turistområde men ändå bara på franska?!) så vi kände oss nöjda och begav oss hemåt för en sista stund vid poolen. Kvällsmat blev musslor (igen) och nutellacrêpes (honung för Johan).
Sista stopp på resan blev Frejus. (Jag hoppas att jag hinner klart med detta innan nyår... suck...).
 |
| Att ha åska hängande över huvudet kan både ha sina för- och nackdelar. Häftiga bilder blev det i alla fall. |
 |
| Amfiteatern/arenan var fin om man bortser från alla fula läktare som har byggts upp. |
 |
| Hästar har alltid företräde här sa vår guide. |
 |
| Lite väl mycket folk... |
 |
| Tapas!!! |
 |
| Min häst, Gitan. Namnet betyder något i stil med vandrare och syftar på romerna som vallfärdas till kyrkan i den här byn. |
 |
| Nutella gör en Fia glad! |
Kommentarer
Skicka en kommentar